att delta

för stunden så är allt ett tomt ingenting och inte ens skrika klarar jag av.
en nyckelpiga klättrade nyss upp för mitt fönster och när jag närmade mig den så föll den död ner till marken.
omänsklig, personlig lust återfinns i trakasserande brev som dyker upp i min brevlåda varje ny måndag.
naturens orsak finner ingen relevans här längre.
jag försöker ge er allt med vänlig glädje och ni bara sväljer och ni bara går vidare och ni är utan tankar och ni är ruttna.
de är små, de är människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0