thewolfverine

nej, jag vill inte spara fler lösenord.
jag lärde mig blockera livet, blockera det förflutna och det framtida.
- tro aldrig att du är värd något. det är du inte värd.
någon hade bemödat sig med att blockera den yttre dörren med en otäckt stor planka och när folket kände ytan, borrade sig träflisor in i deras händer, idén hindrade barn från sina fantasier att så.

ord har aldrig räckt till förklaring då handling upplevs starkare.
så meningslöst och absurt allt upplevdes därefter
och
den törstige skulle aldrig mer känna någon törst.

personens blick skar sig igenom den törstiges tankar och skänkte obehag till den törstiges rum.
aldrig mer hade en händelse uppenbarat sig så påträngande som den här och när shocken väl hade lagt sig drog sig den drabbade för att åter le igen. stunden då personens blick avslöjade den törstiges allra innersta tankar om hoppfullhet hade krävt alldeles för mycket och tillsammans flöt de ihop i den kallaste nebulosa.

imperfekt.
då vi lärde oss blockera livet, blockera det förflutna, nuet och det framtida.
hämtade någon ut vinsten? och i vilket syfte?

i blåsten som fördes hit med regnet så strippades trädens nyckfullhet för evigt.
aldrig mer skulle vi få se en skymt av det som låg vilandes ovanför våra huvuden.
och husen och träden skulle för alltid blockera vår sikt.
vår granne skulle för alltid stå givakt i sitt eget fönster.
varje ytterdörr skulle för alltid präglas av uppspikade plankor.
för alltid skulle personers blickar upplevas som tusen knivar.

Jag vaknade i ren panik vid 05:28 imorse och har sedan dess inte lyckats med att somna om, dock gör det ingenting nämnvärt; jag har fått tillräcklig med vila den här veckan, legat i solen, läst, kollat extremt mycket (och dålig) film, lyssnat ny musik, tagit det första kalla havsbadet och ätit regelbundet. Kan inte förstå riktigt hur hårt studioprocessen påverkade oss överhuvudtaget, jag steg aldrig in i bilden med tanken av att det skulle behöva gå såhär långt och det på gott och ont. det enda som ligger kvar i tanken, förutom extrem glädje och saknad såhär i dammet en vecka efteråt är frågan:
"och nu då?" "och nu då?" "och nu då?"

Lyssna på:
Andrew Bird - Noble Beast
Lisa Papineau - Red Trees
Fela Kuti - Music Is The Weapon Of Future

det här regnet uppdaterar nostalgin något äckligt mycket.

btw. så kan jag inte sluta lyssna på vår fullängdare, glömmer hela tiden av att jag sitter och lyssnar på vår skiva och inte någon annans. snart är den mixad och då får hela världen ta del av dess vackra innehåll.

klättra över väggar
den sårbara och den övervunne
glömde lik i bäckar.

nuförtiden tolkar flygblad ditt namn
och människorna på marken samlar tryggt till sitt förvar

nuförtiden räknar du timmarna in i en vägg

och se

dammet av eftermiddagen
skrubbar fram skavsår över dina ben

i ditt rum
tornar sig skuggor, inflikandes löften om natten

nuförtiden tolkar flygblad ditt namn
och morgondaggen samlar tryggt till sitt förvar.

Efter 3 veckors tid är det dags att plocka upp små pusselbitar och påtvingat klistra ihop dem igen.