thewolfverine

den framtida erinrans skarpa klarhet, ett meningslöst utgjutande av smält vax, för sent att förhindra eller dölja.

vaknade och lyckades med bedriften av att se 10 minuter tvins på tv.
får man verkligen vakna och vara så trött? är det verkligen ok?

totalbag i hemmet.
... gotta go.

genom tillgång och efterfrågan bör man ställa sig frågan - kommer jag att lyckas uträtta något efter vetskapen om vad dessa principer innebär? flertalet exempel på fatala händelser gällande socialt spel står att läsa om i historiens alla böcker - men viljan till att läsa emellan rader verkar aldrig riktigt infinna sig hos gemene man, därav bör man snabbt utreda sin egen inställning till tillgång och därefter låta sig sköljas med i efterfrågan - hur applicerar man denna idé hos sin medmänniska? - det gör man inte, man har inte rätt till någonting - ursäkta får jag lov att störa den som intervjuar - det vore skönt om du kliade din fotolins med mitt öga för en stund - skulle det vara på sin höjd? eller vore det rentav smaklöst? självskådningen - denna ännu ouprättade utopi talas endast, fortfarande om i genant ton - det är inget vi kan med att vara stolta över - med all rätt - den som öppnar upp sin mun mest här är även den som kommer att få chansen att lämna det här slutna rummet snabbast - här tror vi egentligen att alla döljer revolvrar längs med sina ben - varför skymmer vi annars så hårt något som vi alla kan relatera till så barnsligt enkelt - historieböckerna bör betraktas med ett fullständigt fokus, förskjut utvecklingen ännu mer - stegvis - gör oss till ännu ett experiment av ett experiment ur ett experiment - riv sakta men säkert sönder din egen världsbild till soundtracket av morgonens kvittrande fåglar - öronbedövande vackert - hissa på halv stång - cementera din bakgrund för evigt och lär dig leva med den - konstant utan att någonsin känna av det som borde kännas konstant - egocentrering - där sitter de alla och petar bort flisor från sina sårade fingrar, med lite mer efterfrågan så kan vi alla även hjälpa till att stampa på dem tills det att vi hör ljudet av knäckande ben - vore det på sin höjd kanske? såhär är den allmänna uppfattningen - viljan till att ta ställning för någonting finns enbart till för vissa av oss - vissa gnider sin ställning tills den skiner, putsad, perfekt inför en promenad i det minst skräckinjagande väder och för vissa av oss så kallar vi den ställningen för bakgrund, kultur - fasadspel - skepnad - tomma spöken, jag skriver ut mig ifrån "oss" för evigt. lyckligt lottad var det någon som sade - helt sinnessjukt var det någon annan som sade - men den tredje den sade aldrig någonting, för det spelade aldrig någon roll, person ett och person två var redan där och byggde byggnadställning - om du vill så kan du vara min och då får du allt leva och befinna dig i att du bör kalla mig för "ers höghet" - passa er för tillgång och efterfrågan säger den gamle - så fort du har hunnit med att kunna med den tanken - konstant i ditt huvud - så har du även (och här gäspar vissa... och här somnar vissa...) lyckats med att förstöra ditt sociala liv och sociala arv för evigt. du förresten, jag tycker om dina fotografier - faktiskt så till den högsta grad att jag fann samband i ditt fotograferande med en persons sökande efter att förstå skapelsen, i dina bilder såg jag gud - den för evigt skiftande bilden - nu förstår jag din mening med det här - det var enbart konstant - du kan inte fly undan det, nu när det är som mest spännande - bör du förstå att det är som vatten - det är konstant och mer än så kan du aldrig säga att det är - en tanke är en tankes brinnande låga försedd med hastighetens lyx och på sin höjd kanske den tar sin form och utvecklas till handling - glöm nu inte av att du inte betyder någonting, inte tanken heller - filmatisering - ett erbjudande om tillgång och efterfrågan - vi kan hemlighålla "den gyllene evighetens principer" för alla om vi bara så skulle vilja, en perfekt indoktrinering - en gång för alla - alla för en - en tronarvinge - vi här har svårt för människor som står i något slags centra - det är bevis på form av totalt värdelös existens - och vi som är beredda att meddela andra om den insikten är helt fyllda på totalt värdelös existens - så var börjar vi gräva våra gropar snabbast - i himmelen eller i tanken? det spelar ingen roll - det är bättre att vi låter gossen få sova ruset av sig och imorgon bjuder vi honom på läckerheter tills det att han spricker - vore det inte på sin höjd att vi förklarade vikten i att man finner accepterandet i att det inte finns någon egentlig sanning - låt han sova ruset av sig bara - duvet, när han kom hem så störde han både sin syster och bror, i själva verket borde vi plocka bort honom en gång för alla - sen löstes han upp - alla som kidnappas och är spårlöst försvunna hittades senare i tanken på någon som kläckte den - de löstes bara upp - de knäckte koden - de vann spelet - journalisten framför mig stinker berusning och svamlar på om det viktiga i att vinna - vinna förtroendet till att få tillgång till tillgång och efterfrågan - var hör du bäst hemma?
vore det att förstöra spänningen nu om jag berättade om hur god äppelpajen ikväll var? tankeberusning - håll dig borta - så långt det bara går - barnet klagar på att det känns som om något äter dess huvud inifrån - tankenöt -
jag antar det - sätt dig ner och finn dig i efterfrågan - älska den älska den stenhårt älska den så mycket att du kräver tillgång sen kan du spendera resten av tiden med att förklara och redogöra exakt för hur din kärlek för efterfrågan ser ut.

iskall luft vid tentativ utveckling, gastkramande händer, inbjuder festarrangemang.
och sen dess är vi kvar här och inget mer får vi än information om vart vår föda står att finna.
sluttningens rand, miltals kliv upp för åsen, har du någonsin beskrivit dig som död inför någon annan?
isådanafall, grattis.

nu gulnar löven, det känns som om det bara var en vecka sedan jag befann mig två år bakåt i tiden och bevittnade precis - exakt samma utveckling. gracias, dar una buena acogida, elefantes en todas partes. Das ist wirklich schlimm - wir müssen allein sein - ett tag till bör vi väl klara - ingen fara skedd - var god passera - var god dröj.

They fit together like two hands...


http://www.youtube.com/watch?v=T-1Nb6nWfLk

backa de här åren tills det att någon gav mig en skrivbok jag sen fyllde med klotter om sömnlöshetens tvivel gav fångst åt några läsare som sen enbart såg den falska handlingens yta i att vilja slippa bemöta min miljöomgivning med värjans kraft att driva bort den fångvaktare som så sakta har bundit kedjor runt tusentals ben.
missförstånd, förbistring. tråkigt för dig, kanske någon väljer att kommentera frågan.
så tråkiga nätter vi ibland har - värst är ändå de första minuterna efter uppvaknandet. alla befinner sig i bubblor. ingen har tillgång till nål / ingen verkar bry sig om tillgång till nål. tråkigt för dig, kanske någon väljer att kommentera frågan.
vid vägkanten har någon stannat sin bil, vevat ner rutan för att sedan gå loss obarmhärtigt genom att lysa meter in i mörkret med en ficklampa. tråkigt för dig, kanske någon väljer att kommentera frågan. tråkigt för dig, att det var vi - du fick se. en del av min självhjälp, var vänlig upprepa frågan..?

skölj bort all tvivel,
jag hör regnets närmande,
jag vet - steg ekar i stenhus
fälten är kvar och vi är ingen och vi försöker separera vår kropp
där vi separerar sanden
där all din oro har satt sina spår,
allt för länge,
för att orka med,
i varje gryning av kommande hemligheter
i varje gryning vi navigerar genom fält av sten
klor har greppat din ankel, jagat fram sår.
så skölj då bort all rädsla,
jag hör hur du tänker hämnd
genom varje gryning jag navigerar genom fält av sten
genom varje gryning av dina kommande hemligheter,
i varje gryning av dina kommande lögner
så sätter vi en sista punkt över att slippa undan golvets klister.

en ny demo inspelad med klockrent skabbiga resurser. börjar bli rätt så bekväm med det här just nu.

http://www.vimeo.com/14158927

var tvungen.

de två senaste veckorna har bestått av förbannat mycket tågåkande, luriga händelser, hav och oändligt många koppar sliskigt kaffe. way out west var grymt, m.i.a var vansinnigt obarmhärtig, kanske årets liveupplevelse? ras g & the african space program likaså, irk + trickykid, panda bear, pavement, wu tang, talib kweli, iggy & stooges, rango, konono no1, anna ternheim, allt bra bra, såg mycket sömnigt med, det får vänta. idag stundar spela, spela, spela och kanske ännu mer tåg, långa mil till berlin.

rummet är ruttet
innehåller inget mer, inget mer än vanlig utsträckt förtvivlan
i mina händer, det här täcket jag smulat sönder till kyrkogårdsjord
jag saknar hur jag uppfattade "det konstanta" som liten
för endast då verkade möjligheten till utsträckning konstant
"du behöver inte lyssna, oroa dig inte för min skull"
långa promenader, oändliga passager
rummet är ändå ruttet och så det förblir
rummet är ändå ruttet
rummet är ändå ruttet till dess innehåll
"jag kommer aldrig att finna mig själv i att existera för ditt nöjes skull"
"kan du byta tv-kanal? jag pallar inte trycket"
slå mig på axeln så hårt du kan, slå mig till ljudet av fnissets fördärv
rummet är ändå ruttet och bebott på gamar
"blev du också inbjuden till klassträff?"
"vilken klass?"
mina vänner fick ett meddelande under natten och obehaget som uppstod nådde oanade höjder
jag varnar dig - lita inte på något eller någon för du är inte, du är inte någon att lita på.
upp ur sängen till ett tyst rum
rummet är ändå ruttet, det borde inte göra någon skillnad
vetskapen om att någon annan fanns med mig här innan är över sen sömnens smekande hand
där är vi ju, fast jag är så liten, det stämmer inte, det har aldrig hänt, jag minns det inte, det kan inte ha skett
jag ser hur annorlunda det förmodligen ser ut här och aldrig skulle jag kunna veta att människor skulle stå här så tätt ihop, hyllandes en annan människa, aldrig trodde jag att det upplevdes som så viktigt, folkmun.
jaga svansen
jaga svansen för helvete
jag saknar tiden då jag faktiskt kände ett slags samband emellan oss
jag ängslar mig över dig, du har somnat på soffan, som så många gånger förr
jag vill väcka dig för att påminna dig om hur mycket du alltid kommer att betyda för mig
jag är osäker på om jag någonsin har fått dig att känna dig lycklig
jag vet bara att jag är här nu och att du hjälpte mig på vägen dit, men vad mer?
jag vill försöka mig på våra planerade resor och hitta det som borde göra oss
blir vi. så kan inget stoppa oss, inte ens att jag inte känner mig vid liv.

en gång hände det sig att Johnny-boy började tycka att alkohol var något fantastiskt tråkigt och sedan dess såg man honom aldrig mer på uteserveringarna i borås.

Vaknade med världens trumsmatter från regnet, fönstret måste ha stått öppet natten igenom för jag frös något väldigt.
Upplevde enorma kickar på en nedsläckt promenadväg med min cykel igår. Människor överallt, sökandes efter stadsvimmel, sökandes i mörker och jag såg dem knappt, endast en meter sikt framför fronten av min cykel. Skall idag besöka ett visst spartanskt fik, vila min trötta lekamen med en kopp nybryggt och tryffeltårta. 
Gårdagen var rätt spännande rakt igenom trots att jag knappt ansträngde mig för äventyr, var på ett rätt schysst Sushiställe, blev bjuden på en kopp nyskördat, grönt té direkt importerat från någon bergsby i Japan, säkert, säkert, säkert, gott var det iallafall och jag nöjer mig där, dam(n). badade ju även i havet, det var iskallt.  
Gizelle Smith & The Mighty Mocambos - Snake Charmer (Ska låta dig få sjunga för mig dagen igenom), regnet smattrar ständigt ovanför, Water colour pad, Semesterveckor, dam(n). Jag älskar varje sekund utanför Borås. Det brukar aldrig spela någon roll vart man är, bara det inte är där. Ska tillbringa resten av veckodagarna med att leta goa ting på loppisar, käka äppelpaj och försöka sluta röka (sorry Sleepy, det är inte första gången det där kommer ur mig utan eftertanke).
Längtar tillbaks till den 45 min. långa stunden på Vivas scen i fredags, varje bandmedlem verkade bygga sitt eget lilla rum, warm & cozy, älskar vår line-up och vi borde alltid spela live med Percussion och Sax.

Veckans skivtips/Spana in:

Boohgaloo Zoo - Boohgaloo Zoo
Gizelle Smith & The Mighty Mocambos - This is Gizelle Smith & The Mighty Mocambos
The Natural Yogurt Band - Away with Melancholy
Crooklyn Dub Outernational - Certified dope vol. 4...
Twilight Circus Dub Sound System - Dub from the secret vaults
1900 - 1900
Clutchy Hopkins - The life of Clutchy Hopkins
Dirty Projectors - Bitte Orca
Spektre - Slipspace
Ambivalent - R U OK
Sly & The Family Stone - Dance to the music
Fad Gadget - Incontinent
Gang Of Four - Entertainment
Chrome - Retro Transmission
Patti Smith - Gung Ho
Saint Just- Saint Just

sjukdomen ligger ibland i vad bilder kan orsaka en individ.
det är svårt att inte känna sig träffad,
"varför inte?" säger dem och maler sedan ner tonvis med känslospel i önskemaskinen, trycker på start och färgar marken utanför blodröd.
före handlingen - "åh vad skönt det känns, vad lätt det känns, jag är fri från tyngd"
eller ta den där personen som tutade från sin bil, markerade en annan människas fel på en sekund.
jag lovar dig att hon saboterade/malde hela sin dag i bitar. självanalys kan aldrig besvaras med ett rop på nåd.
skratten hörs på lång väg, doften känns på lång väg.
de döda är här och vi måste förvalta dem, kasta bort dem någonstans så att vi slipper se och möta, kanske anstalter/fängelser/låsta dörrar är vad som behövs och med lite tankespel så kan vi alla tjäna storkovan.
åh vad mycket tankar vi alla bär på, åh vad mycket vi alla talar om så lite, detta samtalade jag och min käre vän om framför en tavla av solnedgång och hav utan märkbart slut.
precis i den sekunden gick dem förbi oss och samtalade.
om vad? ingenting.
och vi? ingenting.
däremot är samtalet om saknad en helt annan sak, saknaden av att höra en annan person just prata om ingenting.
jag gör det mer än gärna, med mina kära vänner och vermont is a place called death, she said.
jag känner därför finns jag? vad känner du? ord har betydelse, vi har skapat dem, i dem finns ingen sanning - enbart vår, vi kan inte bryta mönster för då dör vi/seglar ut i vattnet/får pekpinnar i ögonen, är det detta vi känner? känslor som påminner om det där vi har fått inpräntat i våra huvuden som små/virusplantage.
upp för stentrappan till samma varuhus jag besökte som liten, dock nu i ny lokal. fyllt på så mycket ingenting.
"var snäll prata lägre, det här är ett bibliotek", "var snäll prata lägre, det här en centralstation".
jag ser alla färger i orange och blir spyfärdig, vad pratar den där äldre damen om? vart befinner jag mig egentligen, bibliotek-centralstation, bibliotekstation, centralotek, apotek, zimelidin.
"nu slår jag dig över dina fingrar om du inte håller käft!" - säger den äldre damen åt mig. hennes hår är fyllt av likmask och hon stinker värre än en operationsal.
centralstationen är rätt så liten, rymmer en biljettkassa, en snabbsmatsrestaurang och några slitna bänkar i ek.
jag har en mugg take away i min hand och funderar på att kräkas i den.
"det där var nog!" - skriker nu den äldre damen åt mig och plockar upp en enorm käpp vid sin sida, swingar några gånger och träffar mig hårt i huvudet.
"före handlingen - "åh vad skönt det känns, vad lätt det känns, jag är fri från tyngd"
eller ta den där personen som tutade från sin bil, markerade en annan människas fel på en sekund.
jag lovar dig att hon saboterade/malde hela sin dag i bitar. självanalys kan aldrig besvaras med ett rop på nåd."
"sade jag nyss det där?" - frågar jag henne och återigen swingar hon käppen som nu ser mer ut som en medeltida spikklubba.
träffen gör mer skada än sist och jag springer mot utgången.
nu är de döda här på riktigt säger en röst i mitt huvud och direkt är stanken där, direkt är rädslan för livet där.
vi kan aldrig undgå den, vi kan sjunga om den, vi kan stoltsera med den, men aldrig undgå den.
marken är täckt med brännässlor, fullt med märken på benen, hör hundar skälla, allt är så otäckt här.
"jag fastnade, den där kvällen i pickebacken duvet".
"ah förmodligen gjorde jag nog det med".
sen köpte vi sprit för resten av våra pengar och satte oss i en bil påväg hem igen.
ingen ville hem, ändå åkte vi hem. vad fan var det egentligen?
jag hittade trehundra döda myror i mina skor och brände dem samma morgon.
jag vägrar vara en insekt.
jag vägrar framförallt att vara en gräshoppa.
gräshoppor går från en plats till en annan, slukar den/byter ut.
vi måste hitta en ny plats för oss människor att leva på, den här jorden är förbrukad.
vilka i helvete är ni?
jag minns en cykeltur som tog mig ut på okänd mark, ut på ett enormt fält och allt jag ville ha var just det i den stunden. jag slog mig ner, kände solen värma huden, rökte cigaretter och nynnade melodier i mitt huvud.
sen bröt några andra cyklister min frid, stal det jag ville ha för den stunden.
- åh gud, vilket illamående, varför gör vi såhär?
"ställ upp er i led, vi behöver er för arbete i höst, kan ni arbeta för oss?"
"bilder på män och tusen personer bör gilla mitt val, mitt motstånd."
vad synd att jag aldrig var närvarande, fast det kändes som det kanske.
"ja absolut, min bästa egenskap är att se efter vart jag kan behövas just för vart jag är."
- jävla insekt!
i mitt rum på natten spelar stereon:
"Love brings us to who we need,
a place where we can save
A heart that beats as both siphon and reservoir.
You're a woman, I'm a calf.
You're a window, I'm a knife.
We come together making chance into starlight.
Meet me tomorrow night, or any day you want.
I have no right to wonder just how, or when.
And though the meaning fits, there's no relief in this.
I miss my beautiful friend.
I had to send it away to bring her back again." /j.b

och Vermont is a place called death, she said.
"Love? What is it? Most natural painkiller What there is . . . love." /w.s.b



/ john

knivarna som importerats till boråstrakten gick åt till att skära staden och dess invånare i små stycken som sedan staplades på hög tills det att formen av en gigantisk Pinocchio tog form ur högar av föruttnelse och benpipor.
alla fick vi dessa rostiga knivar på posten med ett litet personligt meddelande på smutsiga post-it lappar, illa tilltyga, ramponera. självklart var alltsammans ett smaklöst skämt, taget ur all fattning, miljö bildar struktur och vi som är kvar vilar våra knän på kalhyggen och allt som ligger oss under stinker något outhärdligt.
- spara alla fotografier, hårddiskar, vi behöver all information! skrek vår första tillträdde maktfullkomlig och torkade sina händer från smuts med en vit handduk.
virvlar, alla är härsklystna och ingen får vara ifred längre och alla går bakom ryggen på varandra, försöker slipa upp sina rostiga knivar, fullspäckat schema när telefonerna ringer och ursinnig springer jag nerför trappan, möter hat och hatar.
vi måste härifrån, för allt de vill är att så frön i våra huvuden, väcka oss upp ur glädjen, duvet jag tvivlar på att jag ens är med numer, det känns som om jag enbart används som redskap för de andra, knivar mot halsen.
på södra torget är allt öde, brända bussar, förkolnade rester av något som en gång var och någon har hängt upp stora skyltar med meningar som ej går att tyda.
jag försöker tyda dem och såhär tror jag att det står:

* Livet här är uppdelat i 3 centra, iaktta, uppleva, glömma.
* Livet här är förbi, du bör ej känna något för någonting här.
* Livet här är endast din egen uppfinning, "oj vilka vackra parker du har gett oss, så synd att vi inte kan se dem bara"
* Du visste redan från början att det skulle kännas såhär
* Du trodde att det fanns mer, du hade fel.

folkmassor står samlade framför dessa skyltar, försöker förtränga minnen av en lägenhet i centrum, där man kunde sitta vid fönstret och röka. alla vi som var där har rest därifrån och återser varandra endast på bilder, vissa av oss är kanske inte ens kvar. det fanns ett gäng killar jag kände något sånär som gled omkring på ett tomt Sandwalls plats, jagade upplevelser och försvann, den historien har alltid fascinerat mig, speciellt nu, då borås ruttnar. krogarna där folk trängdes i svetten av sommarberusning är sönderslagna och nerpissade, cafeét som vi alla var så förtjusta i är fyllt av lik från fåglar och längst in i det innersta rummet (kuddar, små soffor, dunkelt ljus) torterade man ihjäl alla de gäng som motsatte sig frågan om knivar. kärlekshistorier uppradade på led framför klippbron, slutet, där alla hoppar i, simmar, badar, dyker, försvinner på botten, drunknar.
vi måste härifrån, innan vansinnet tar oss på riktigt.
vi behöver knappt ens packa, allt utanför det här är vår packning.
"doften av nybryggt kaffe i hemmen", något vi inte längre minns.
vi undrade ibland varför mina grannar alltid hade nerdragna persienner och en natt tog vi reda på varför, det var innan knivarna och stadens förruttnelse.
som småtjuvar, klädda helt i svart tog vi oss in via nedervåningen, någon hade hängt upp en jolly roger-flagga i ingången och innanför såg vi en trappa ner till källaren. en utav oss, någon mindre bekant gjorde för mycket oväsen på vägen och vi murade fast honom i en vägg. vad vi skulle få se den natten är i princip det enda jag minns, ett gigantiskt rum med röda väggar fyllda med brännhål, djurskinnsmöbler nerstänkta med cigarettfimp och enorma, inplastade partier knivar staplade på pallar.
- jag slår dig på fingrarna om du nämner det där igen, du långnästa lögnare!
poliser lös ut vår syn med bländande lampor, släpade oss in i stora bussar, applicerade kameraobjektiv i våra ögonhålor och fyllde våra huvuden med skällsord, tog ifrån oss all integritet vi en gång hade haft, gjorde oss så små att vi hade platsat under en skosula, illa tilltygad, ramponerad.

vi vaknar upp i fukten av morgondagg på en gräsmatta utanför staden, askar med subutex, huvudvärk orsakad av mardrömmar, kollar repetetivt över axeln.
idag bränner de ner staden, en gång för alla, en sista massiv stadsbrand, värre än 1681, 1727, 1822 och 1827.
ur påföljden av sömnen bör vi lämna det här området åt sitt öde, knyta skorna och vandra vidare.

påväg därifrån såg vi någon utklädd till Tengu springa upp och nerför trappan till Annelundsparken.