thewolfverine

På natten knarrar träden som hårdast.
Ett stilla lugn, ett enda, kanske ett sista rus.
Jag ställer upp på att vittna, ett enda krav.
Öppnade den där luckan igår, begravdes utav nostalgin jag bevarat i alla dessa år.
Den ro som medföljde blev ganska snabbt ett enda stort obehag. Första hjälp.
Arbetar hårt med att skaka hand med mitt jag, låta allt det här få bli till en utveckling.
För jag är egentligen trött på att sova mig ur alla dessa situationer,
låta alla dessa personer måla alla dessa tavlor.
Vilka bilder de fick av mig, nöjda och belåtna.
Jag är inget buffébord, inte heller någon ny flagga eller mark att ägna någon sekund åt innan de dyker ner i det smala innehållet. Med mig själv är jag konstant.
Sömnlös åter, igen.
Bearbeta.
Morfar lades nyss in på sjukhus igen och dog kort därefter.
Han var också dålig på att sova med sig själv.

"long afloat on shipless oceans, I did all my best to smile"

Hur inledde jag egentligen min flykt idag?
Mitt behov var för starkt, jag lät mig frestas.
För att sedan äcklas.

Väntar en stund och inser hur det egentligen låg till.
Det var du som flydde.
Trots ditt löfte gentemot oss.
Vi delade aldrig samma mål.
Det var jag som spottade långt efter dig.

Jag ska våga mig ner till vattnet under kommande tidig morgon.

/ J.K


vad dagen har snurrat efter:
Sonora Ponceña - Algo De Locura
M.I.A - Kala
Funkadelic - Free your mind and your ass will follow
Avishai Cohen - Continuo
Radiohead - Kid A