thewolfverine

Jävlar vad lätt det är att ge sin tid till datorn.
den här dagen ser spännande ut efter morgonens bravader.
gillar att kunna sova lite längre och ha tid för frukost.
allt blir plötsligt så mycket stabilare.

jag oroar mig över att en förkylning ska bryta ut till fredag. det vore inte ok.
därför plågar jag mig själv med orden "jag är frisk" "jag är frisk" och häller i mig Echinagard.
det påminner mig lite om charmen med höst, bortsett från halsduk och höstrock.
har på något sätt fått för mig att hösten inte är komplett om man inte har nässprej, halstabletter och apoteket-kasse i väskan..? stämmer detta? i sådana fall är jag den förste att skriva under på det!
fast jag vet ändå inte, jag måste ju trots allt finna en ny trend till hösten 09.
Jag vill tro att höst är populärt inom vårt band. känns som om vi alltid skriver som mest under hösten, för att sedan spela in allting till sommaren. den här gången ska allt ske nu, jag är trött på att vänta!

en londonresa vore på sin höjd framöver. ska bara vänta in min feta oktoberlön så.

kvällen bjuder på gigantisk underhållning - rep + le charme discret de la bourgeoisie (film 1972 - ännu mer bunuel)

drömde störda drömmar någonstans mellan halv åtta och tolv idag.
vi fyra i The Wolf Verine var på resa i någon blandning av Frankrike, Thailand och Grekland. Vi befann oss på något unket hotellrum utan nyanser bara för att sucka över den totalt döda stämning som råder i staden vi befinner oss i.
hörde därefter låten "Skulls" - The Misfits från ovanvåningen.
ropade ut "hey gubbar, hey gubbar" mot trappuppgången. Sen bultade 3 feta nynazister på dörren. ledaren i gänget bar på en baby som såg ut som en hund. vi hotades med  das messer och knytnävar.
någonstans här emellan så betraktade vi en lång, lång backe i horisonten. nerför backen kom en slags borrmaskin till bil som styrde upp för ännu en backe via en skogskant, försökte göra något slags hopp upp mot en giantisk tråd som ledde förbi oss och vårt territorium. bilen lyckades aldrig med sitt mål, om det nu betydde krossa tråden eller vandra längs den - och vi var alldeles uppgivna. jag ville så gärna att den skulle lyckas.
sen fick vi skjuts mot horisonten och såg människorna där ladda upp inför ett nytt försök, nånstans där hade bilen muterats till någon slags zeppelinare och borrmaskin och den här gången lyckades den med sitt mål. total eufori.
sen damp vi ner på en bakgata i Frankrike bara för att besöka en thailändsk affär där alla såg ut som "shitty-wok-killen i South Park". Därinne skedde brutalt äckliga saker och jag vaknade sedan upp, svettig och jävlig.

kvällen kan bara bli bättre som sagt.

dagens tips:
beskåda aldrig borrmaskinszeppelinarebilar.