thewolfverine

skölj bort all tvivel,
jag hör regnets närmande,
jag vet - steg ekar i stenhus
fälten är kvar och vi är ingen och vi försöker separera vår kropp
där vi separerar sanden
där all din oro har satt sina spår,
allt för länge,
för att orka med,
i varje gryning av kommande hemligheter
i varje gryning vi navigerar genom fält av sten
klor har greppat din ankel, jagat fram sår.
så skölj då bort all rädsla,
jag hör hur du tänker hämnd
genom varje gryning jag navigerar genom fält av sten
genom varje gryning av dina kommande hemligheter,
i varje gryning av dina kommande lögner
så sätter vi en sista punkt över att slippa undan golvets klister.