thewolfverine

Du väckte mig i min slummer, om du bara visste.
Du sade du hade gått igenom snön, den glittrade, du trodde nu på mirakel.
Ditt kök var iskallt och vi trängde ihop våra fötter på en stol.
Vi svepte in oss i filtar, lyssnade på skivor, gick igenom tid som vi båda har saknat.
Sen spelade din syster på sitt piano för mig och du försvann iväg med din saknade moder.
Jag gick utan att säga hejdå någon gång efter midnatt med tankar om att ni hade för mycket att ta igen och att du kanske var alldeles för utmattad efteråt.
Snön glittrade och var lika hög som i Amarcords vinterkapitel på min hemväg.
Tack Kamrat.