thewolfverine

alltså, jag vill ju gilla Close-up magazine. Men. Känslan man får av att läsa deras recensioner på skivor är inte mer än att läsa sverigedemokraternas pamflett-broschyrer. det är liksom "såja, det kommer att bli bra någon gång" och en klapp på huvudet. Jag förstår inte ens varför dessa skribenter lyssnar på musik överhuvudtaget. Att lyssna på musik med en förutfattad mening om att musik måste vara häftig och ball som nyskapad har jag i nutid ingen förståelse för. Självklart är det skönt när man ryggar tillbaka och tappar hakan, men ärligt talat Close-Up, jag ser enbart testosteron framför mig. Ögnade nyss igenom en av mina gamla Close-up magazine från mina tidiga prenumerationsår och jag skämdes. gosh.