thewolfverine

ett, två, tre trappsteg.
i ditt hem bygger barnet med klossar.
sen gav det upp och dog av dess monotona funktion.
så som du gick upp i någon annans kropp.
tog till begrepp som förklaring
nötte sten, skrek högre.
du tar dig samman där marken sviktar och snön börjar.
det var inte så farligt att bygga karaktärer internt, menade du på.
"ångest som arvsyndens förutsättning
och som retroakiv förklaring
av arvsynden med hänsyn till dess ursprung". caput I.
våga inte kliva upp. våga inte kliva ur.
stanna kvar i ditt skal, bara några nätter till.
- du vet vad ensamt det är här nuförtiden.
- ensamhet duger inte, väg aldrig på ensamheten.
knyt hur många knutar du vill kring mig och dig.
- saxen fungerar ändå alltid snabbare, även om det inte är mina händer.
ingen ser dig i fönstret innan ingen kliver upp ur sängen för att fortsätta väva mönsterbeteendet.
"när en eller annan utomordentlig händelse inträffar i livet,
då en världshistorisk hjälte samlar hjältar omkring sig och fullbordar hjältebragder,
då en kris inträder och allt får betydelse,
då önskar människorna att vara med;
ty detta uppfostrar. väl möjligt.
men det finns ett långt lättare sätt att fostras långt grundligare.
tag möjlighetens discipel, sätt honom mitt på den jylländska heden där ingenting händer
och där den största händelsen är att en orrhöna flyger upp med buller och brak;
han upplever allt fullkomligare, noggrannare, grundligare än den som blir applåderad på världshistoriens skådeplats,
om denne inte var fostrad av möjligheten"
jag försöker desperat att öka min vikt.
men världens enda vikt kommer alltid först.
vem tillät mig att svärta så många hem.
blända.
sluta bygg trappsteg.
vält klossarna.
åk förbi motellet.


from a basement on the hill

jag har trampat i mitt eget vatten i hela två timmar nu.
i´m not fine with being bored.
har smutstvätt över hela mitt golv och nykokat kaffe.
jag borde sätta igång nu.