thewolfverine

Den stora Vita Väggen

Vissa dagar ter sig livet lika vackert som kvarvarande regndroppar på levande gröna blad från ett träd.
Ibland skakar någon tag i dig, orsakar dig ett gigantiskt illamående och torkar av dig med en handduk.
jaga svansen.

Att alltid forcera framåt mot ett enda, lysande mål
och att misslyckas
och jag finner mig själv liggandes stekhet och svettig i solen.
Trots allt vad Campingkärringarna har lärt mig om den öppna friheten, tiden för sig själv - kämpandes med andetagen.
Det är lätt hänt att man gör åt ett helt paket cigaretter, bara för att bevara sitt medvetande.
Lika lätt är det med berusning, bara för att slippa sitt medvetande.
Ibland tappar man sig själv i ett sällskap, "har för hög pondus", skrämmer människor av det blotta behovet av att uppleva.
Man Tappar bort sig själv igen, vet inte längre vilket mål man springer emot.
Dagligen sviks fasta ideal och jag tar ett steg längre i fel riktning, fastnar mellan väggar som klämmer åt hårt.
Trevandes i mörker sker sammanstötningar med av, på ytan passionerade människor, men samlade går de släckta, sömngåendes genom

livet och lyckas ändå nå mål som jag drömmer om så sött. ständigt.

Vänta lite här, jag gillar ju det här med att ligga still, trots ständiga uppvaknanden i panik.
Min vilja har fört mig ut hit på jakt efter vila.
Jag vet - Min kropp behöver nuförtiden allt mer och mer vila.
Ty jag springer alltför snabbt fram och river upp sår längs mina ben. Min iver har växt sig stor.

Den stora vita väggen
...och jag är dess vittne, ty jag äger alla dess byggstenar. Min kropp forceras bakåt men min sinnesstämning bevaras på första hållplatsen. Kallsvettningar blir till murbruk på vägen
till den stora vita väggen.

Jag vägrar stanna, iaktta mig själv springa förbi. Sakta bygger jag åter upp mina ideal dagligen.
Påväg För att nå det enda sanna målet.