thewolfverine

Vi tog oss igenom de där åren ihop.
Som det mest odödliga par,
påväg så långt det gick mot gräddelin horisont,
fruktade aldrig faror vid våra sidor.
duvet, våra parkpromenader i glödhet värme, där i göteborg
där vi upptäckte vad som blev av oss
innan vi ens visste - så snabbt vi färdats och separerats glas emellan tvingas skjuta upp vår verklighet vi byggde och bygger och väcks av minnen bilder den kryddiga doften av sommarens växter jag hade min säng vid fönstret ett tag då.
påväg, så långt det gick mot dimmig horisont.
Men det gjorde aldrig något.
För att du och jag var där ihop.