thewolfverine

nej, jag vill inte spara fler lösenord.
jag lärde mig blockera livet, blockera det förflutna och det framtida.
- tro aldrig att du är värd något. det är du inte värd.
någon hade bemödat sig med att blockera den yttre dörren med en otäckt stor planka och när folket kände ytan, borrade sig träflisor in i deras händer, idén hindrade barn från sina fantasier att så.

ord har aldrig räckt till förklaring då handling upplevs starkare.
så meningslöst och absurt allt upplevdes därefter
och
den törstige skulle aldrig mer känna någon törst.

personens blick skar sig igenom den törstiges tankar och skänkte obehag till den törstiges rum.
aldrig mer hade en händelse uppenbarat sig så påträngande som den här och när shocken väl hade lagt sig drog sig den drabbade för att åter le igen. stunden då personens blick avslöjade den törstiges allra innersta tankar om hoppfullhet hade krävt alldeles för mycket och tillsammans flöt de ihop i den kallaste nebulosa.

imperfekt.
då vi lärde oss blockera livet, blockera det förflutna, nuet och det framtida.
hämtade någon ut vinsten? och i vilket syfte?

i blåsten som fördes hit med regnet så strippades trädens nyckfullhet för evigt.
aldrig mer skulle vi få se en skymt av det som låg vilandes ovanför våra huvuden.
och husen och träden skulle för alltid blockera vår sikt.
vår granne skulle för alltid stå givakt i sitt eget fönster.
varje ytterdörr skulle för alltid präglas av uppspikade plankor.
för alltid skulle personers blickar upplevas som tusen knivar.