thewolfverine

jag promenerar hem -
föranstaltar utstakar begränsar
människor i vederkvickelse
hundra döda ansikten över mig runt mig
jag promenerar hem från din tillgivenhet som du beskrev den -
vad som blev ett äntligen för att mitt avstånd skulle kunna krävas
kan jag inte bära din lekamen
kan jag inte ens axla din existens
hör klappret från hovar svaga ekon hur kunde vi med att mura in oss
i vår tanke om varandra
och jag försökte greppa vårt palaver -
vad jag än gör så når jag dig inte
och varken du eller jag har gjort oss förtjänta av ett sådant nederlag
ty vi startade det här ihop jag vämjas över dig över mig över vi
hundra döda röster över mig runt mig i mig
om jag skriker ut att mänskligheten inte betyder något för mig mer
för jag tror mig förstå den, skulle vi kunna följa en annan väg ihop?
fördubblas antalet döda röster i mig i dig i vi -
jag promenerar hem
och har tappat allt det som gjorde mig till dig
så jag promenerar hem
skrämd slocknad släckt
all förväntan jag trevar runt i fickan på mitt byxben
har jag tappat -