thewolfverine

Samma väg, soliga höstdagar på balkongen i barndomshemmet, jag minns egentligen ingenting, ingenting väsentligt.
- och lade fram den för stycknings skull. jag tror inte längre, det gav jag upp för ett långt förflutet längesedan - duda, sólo cabe duda de - Murbruk till missnöje - Stäng av allt det du har lärt dig för en kväll - Endast några få bör betraktas som harmoniska, och därmed faller de på en gång in, kolliderandes - genom ambidextri - i orden "nyttiga och vackra" - och jag längtade ut igen, mitt ansikte var gult och grått och jag längtade ut igen - mina händer var gula och grå - och jag önskade tvätta av dem igen - med vana att försumma detaljer och sin syn till bergstoppar tappade åt viljan som de skrek och så länge - alla måste tystas för mitt begär till tystnad - jag grät för första gången i mitt liv och så gick han från en bergstopp till en annan, överraskande snabbt, och all den fakta han då upptäckte, klustring kring center - placerades omedelbart och automatiskt i konstruerade fack inuti hans minne - soliga höstdagar på balkongen i barndomshemmet, det enda jag egentligen då minns - jag älskade att klä ut mig - konstruerade narrativ i min säng om nätterna - drömde om min bror och syster och vaknade upp och insåg att jag aldrig har haft en bror eller syster och två vänner hälsade sen på mig och den ena utav dem tappade all fattning och den andra försvann och letade sen upp mig för att göra sig påmind om att han fortfarande var kvar och till en början delade jag måhända hans glädje och sen vaknade jag igen på samma väg, den väg som ledde till ett sommarhus vi en gång hade och jag oroas fortfarande över att allt bara var en dröm, det låg gömt, det kan inte ha varit verkligt, soliga höstdagar på balkongen i barndomshemmet, någon visslade en melodi från balkongen på andra våning, skakade en matta och jag såg dammet yra igenom höstvädret - sakta, sakta, sakta, sakta, sakta och jag lekte fram mönster att sedan måla av och jag minns egentligen ingenting och det är allt jag ångrar, för det förde mig hit - i taket har han ristat in de två val som jag har att välja på - och om jag bara hade mitt minne kvar så hade jag aldrig behövt stå inför två val - och det är allt jag ångrar - en lång cykeltur längs vägen vid havet - jag satte mig ensam i en hamn, betraktade människor sköta om sina båtar efter sommarens orsak och jag längtade, jag längtade som aldrig förr efter det som kunde ha varit fortfarande .